Varför bad jag om en operation?

För att jag är lat o vill ha en snabb lösning...
Så kan man se det om man vill vara väldigt trångsynt - och oinformerad.

Jag väljer dock att se på det som det hjälpmedel det faktiskt är - med allt vad det innebär!
Det är trots allt ett livslångt beslut till förändring, en förändring jag uppenbart behöver.


Skälen är som sagt många - men jag kan försöka bena ut det hela lite...

• Jag har i dagsläget ett BMI på 36,9 (allt över 35 räknas som sjuklig fetma)
• Med det BMI:t följer en vikt som är ca 35-40kg för mycket...
• Jag orkar absolut ingenting längre (en gång i tiden var jag en mycket aktiv människa o trivdes med det)
• Jag har ont i knän o rygg (o även många andra ställen, men där är det lite oklart om det är bilolyckan eller övervikten - eller en kombination av dem båda som skapar problemen)
• Benen domnar bort om jag sitter på knä och jag påminner lite om en elefant när jag flygit en längre stund då ben o fötter samlar på sig vatten i enorma mängder
• Vi har diabetes i släkten och om man som jag med lätthet skulle kunna leva på socker - så är det en dålig kombination.

Sen har vi mycket av det personliga:

• Den där tjockisen i spegeln varje morgon hånar mig - hon har mitt ansikte o mina ögon men vem hon är vet jag inte...
• Att vara förpassad till "tjockis-avdelningarna" i klädaffärerna, där allt är tant-rutigt och storblommigt kanske passar just tanter - men jag är 30 - inte 65!!!
• Man är inte så sugen på att gå ut med vänner när man vet att om man väl börjar skaka rumpa - så slutar den inte skaka förrän en vecka senare...
• Det är svårt att känna sig vacker när allt nedanför munnen påminner om en barbapappa till formen...
• Att aldrig kunna ha kjol eller korta shorts för att låren gnuggas mot varandra o ger en skavsår - gör att åka till Thailand 2 gånger om året - till en väldigt "påklädd" historia...
• Att i Thailand behöva rulla över på sidan som en grillad kyckling för att få lite solbränna runt om - gör att man knappast känner sig snygg eller njuter av en stund i solen...
• Att alltid vara förpassad till svarta eller vita toppar för att man svettas en hel del som överviktig - gör att man inte precis har någon extravagant garderob...

Listan kan göras lång - men framför allt gör jag det för MIN skull, för att JAG vill känna mig tillfreds med min kropp igen!

Blir jag lycklig av att vara smalare?
Skulle inte tro det, men att vara smalare betyder också att jag kan göra de saker som kräver mer fysiskt ansträngning, o det gillar jag ju...

Så i långa loppet kanske jag blir lyckligare, men inte på grund av att jag blir smalare, utan det viktnedgången för med sig!