Börjar komma tillbaka till verkligheten igen...

Ja - faktiskt!
Nu börjar det kännas mer o mer som om det är på riktigt!

Saker börjar återgå till det normala, jag kan äta mer "normala saker" i en vettig takt, jag får bada igen o i helgen red jag äntligen på min kära häst igen!!
Både lördag o söndag faktiskt.

I lördags höll jag mig på volten o hade stallägaren där samtidigt om o utifall något skulle gå galet.
Hade lite problem med att kratsa hovar, men med en snäll häst som håller sina fötter själv så gick det bra...
Trava var dock en himla dålig idé så det lät vi bli under passet, men hon var lätt att få mjuk o fin o rörde sig förvånansvärt bra med tanke på att Ylva flytt till alperna...

I söndags drog vi ut i skogen o hästen var så nöjd att hon bjöd på ett pass-race...
Det vart lite "håll i magen med ena handen o styr med andra" typ.
Men kul som attans var det!

O även om jag inte gått ner massor än så var det faktiskt redan lättare att vifta med benen i framförallt passen...

Ett angenämt problem var att min favvo-ridbyxor är helt veckade i benen o stora på mig nu...


Gav mig sen ut med den svarta dåren i skogen o blev måååånga kilo trattisar rikare, gav bort nästan en tredjedel till mamma - men det vart ändå så mycket att jag inte orkade rensa allt igår...

Har ju saknat just svamp-plockningen o vetat att vi har hur mycket som helst kvar att plocka men inte kunnat...
Det är lite av terapi-arbete för mig...
Tror faktiskt att jag hittade en av de största trattisarna EVER igår - själva tratten är stor som min handflata!

Men inte åt jag nån svampmacka igår inte - jag unnade mig 1/3 kebabrulle faktiskt...
Gott skit - inga ben!

Det här med dumping...

Japp, precis det tänkte jag berätta om...
Har ju sen i tisdags (1 november) fått börja äta normal mat igen vilket är en mycket mer spännande resa än att leva på en vecka soppa o en vecka puré/mos.

Redan på mos-stadiet visade det sig att jag tydligen får en märklig "trötthets-dumping" av att äta varm mat - vilket gjort att jag somnat rätt många gånger efter maten.
Mycket spännande företeelse detta, då det kan bli liiite knivigt att sköta ett jobb o sova lite här o där - så just nu är jag nog ganska tacksam för att jag är arbetslös ändå...

'Dumping' [dum'píng] - när kroppen berättar på ett övertydligt sätt att du ätit för fort, för mycket, "fel" mat, eller för "jobbig" mat.

Jag har ju redan ett intimt förhållande med trötthets-dumpingen men har även fått känna på den "riktiga" dumpingen två gånger nu...

Illamående "beyond your imagination" (sådär "jag-vill-bara få-kräkas-illamående) - men då all mat hamnar direkt i tarmen så kan man glömma det där med att kräkas i stort sett för alltid...
Kramp i magen - from hell - vi pratar typ "krystvärkskramp".
Utmattning och svettningar - då hjärtat gärna rusar vid detta tillstånd så tar det en hel del energi av en, man känner sig lite som om man vore i övergångsåldern.


Sen kommer liksom "straffet" - när det som man tryckt ner i magen vill komma ut i högre hastighet än det kom in...
Nu blir jag lite väl utlämnande - men det struntar jag fullständigt i...
(Bättre att folk vet vad de har att vänta sig om de umgås med mig...)

Magen lägger på ett avgrunds-vrål som med lätthet hörs genom en medelstor matsal, sen har man ungefär 30 sekunder på sig att uppsöka en lagom isolerad toalett - källartoan är att föredra då det knappast slutar vråla för att man nått toan...

And then - LÄTTNAD - i alla ordets bemärkelser...

Såå skönt att vara av med dessa!

Inget som stramar om man hostar, nyser, gäspar eller egentligen vad som helst...

Inget som fastnar i kläderna o ingen metall som kliar satan...

Alla utom EN var irriterad - förmodligen är jag överkänslig mot något i metallen som gjorde att de kliade massor...

De borde ju inte ha nickel i dem - det borde ju vara typ kirurgiskt stål, men med min otur hade de säkert slut på riktiga klamrar o sprang o hämtade en apparat från kontoret istället...