måndag 31 oktober 2011

Dagen efter...

Kan ju inte påstå att jag sov någe vidare under natten - med allt kissande o bara kunna ligga på rygg (jag är en magsovare o har så alltid varit).
O vid halv sju på morgonen var det dags för nya provtagningar...
Men nu började de få problem att hitta ställen att sticka mig på - så de var tvungna att börja grotta vid mina vackra blåmärken på vänsterarmen...

I samma veva ledsnade infarten i vänsterhanden o de fick använda den i höger istället (som de satte in under tiden jag var sövd - som "reserv")
Men proverna visade ok i alla fall o jag fick fortsätta mitt "vatten-sippande" med rekommenadationen att ta mig upp o ut till köket för lite "frukost" (flytande form - fick välja mellan fil o blåbärssoppa).
Tog fil - vilket inte uppskattades av magen...
Mådde illa, gick in i rummet o la mig igen, började få riktigt ont - o här nånstans började mitt hat mot sjuksköterskor...

En kommer in, en gotländska - säger "du måste upp ur sängen", jag svarar att jag mår illa o börjar få ont - fick svaret att jag skulle upp ändå...

Jaja - försökte ta mig upp, gick på toa, tog mig snabbt tillbaka till sängen då smärtan från helvetet kom på besök...
Ringde på sköterska, in kom en annan - jag sa att jag hade fruktansvärt ont o ville kräkas - hon for iväg för att se vad hon skulle kunna göra för att underlätta, o in kom ragatan från gotland - IGEN!

"Du måste upp!" Men för i h-lvete kärring - jag tror att jag dör snart o du dillar om att jag ska upp...

Ringde på klockan igen för att se vad som hände med den vettiga sjuksköterskan som skulle hjälpa mig med smärtan.
Å sen gick saker fel - jättefel faktiskt...

Sjuksköterskan kom in med en spruta i handen o en påse dropp...
Hon sätter sprutan i handen o säger: "Så - nu får du morfin!"

Vänta! Hallå? Vad sa du? MORFIN?
"Ge mig en spypåse" vrålade jag o sen snurrade hela världen o hela kroppen skakade innan hejdlösa hulkningar tog överhand...

 Att hulka med hela magen full av häftklamrar o fem färska hål rakt in i buken - är ingen angenäm upplevelse så smärtan blev ju knappast bättre av detta...

Grät som ett litet barn när jag till slut fick ur mig att jag ska ju inte ha morfin...
"Det ger oftast bättre effekt" - Ja - men inte när man inte kan tillgodose det...

En väldigt ynklig o totalt utslagen jag låg som en våt fläck i sängen o vägrade att göra något mer än att andas efter detta...

passar den galna gotländskan på att komma in igen - med nya uppmaningar om att jag ska upp...
Här fick jag ta till knappen o be dem hämta en läkare som kunde stoppa kärringens framfart...

Hon var sådär nöjd med att bli tillrättavisad av läkaren som kort o koncist förklarade att jag visst fick sova, o att jag skulle försöka ta mig upp senare, när morfinens framfart i kroppen var förbi...

Ska det verkligen behöva vara så? Att man ska behöva ta till högre instanser för att en sjuksköterska ska hålla sig lugn? Är det inte sjuksköterskorna som oftast ser patienten o därmed kan göra en bättre bedömning av läget?

Till slut vaknade jag ändå, o kände mig bättre i kroppen o tog mig ut o hämtade blåbärssoppa istället...

Dagen gick i sakta mak efter det, ut i köket, dricka blåbärssoppa, glo på teve, prata med den andra unga tjejen som var in för sin bukplastik då hon gjort sin GBP för två år sen, in på rummet, kissa, ut igen...
Vid fyra frågade de om jag ville åka hem, vilket jag hemskt gärna ville!
Så strax efter fem blev det klart att jag fick åka hem o jag ringde till mamma - som skickade bror min, som i sin tur fastnade i trafiken...

Så vid halv sju kom min bror, o vi samlade ihop mina saker o jag fick en blodtunnings-spruta med mig hem då apoteket hade stängt - sen hasa ut till bilen o hemåt...

Väl hemma hos mamma (som var den som fick ta vakten på mig första dygnen, då man inte får vara ensammen), var jag så trött så jag tog sprutan o smärtstillande o mamma bäddade ner mig vid tjugo i åtta...

Att jag sen vaknade vid 4 nästa morgon av just detta tilltag -  gjorde inte så mycket, då kunde jag ta smärtstillande o ligga kvar i sängen o slumra lite...

Men det var skönt att vara "hemma" igen!

fredag 28 oktober 2011

Sånna här sjukhusräkningar gillar vi!

Dessa räkningar har jag ju t o m råd med...


Skämt å sido - men det känns ju betydligt bättre att få betala 80 kr för själva operationen - iställer för 130 000kr.
Det är i runda slängar vad den går på om man ska finansiera den själv, om landstinget säger nej... 

Operationen då

Åkte in med styvfar vid 06.15 på måndagmorgonen...
Kom i tid o hamnade uppe på avd 38.
Fick mucho sexiga kläder o ett rum att byta om i, en plastmugg med diverse skumma piller o en med äckligt brusalvedon... (brusalvedonen var på väg upp igen ett tiotal gånger - klarar verkligen inte sånt) Sköterskan tyckte synd om mig när hon såg hur jag försökte o försökte...

Sen var det bara att åka hiss ner till andra våningen med den trevliga sköterskan - promenera in i ett "väntrum" o där stod min säng, fick hoppa upp i den o blev nerbäddad med ett mysigt mjukt täcke (sånna härliga täcken har jag då aldrig fått tidigare).

Blev ombedd att kissa, sen ultraljud av kissblåsan (om jag vetat, hur mycket jag skulle komma att hata denna lilla apparat som starkt påminner om en liten upp-o-ner-vänd R2D2 docka...)
En infart sattes i vänsterhanden efter en hel del tragglande, o sen upp ur sängen igen...

Knata in i operationssalen några minuter efter 08.00 där 6 personer tittar på mig, hoppa upp i en ny säng, med "moonboots" vid benen o remmar vid låren (kändes sådär tryggt men låt gå), i med fötterna i bootsen, spänna fast låren o sen tippa sängen så att fötterna hamnar neråt o huvudet uppåt, fixa om sängen för min "uppfuckade" vänsterarm o sen en filur som står vid mitt huvud o trycker en mask över munnen på mig...
Sen kom kirurgerna o jag fick andas trögare syrgas så att lungorna skulle jobba för fullt...
O så en spruta i infarten - And off we went! 


"Vaknade" i ett rum som var så ljust att jag vägrade öppna ögonen, någon stoppade en slang i munnen på mig o sa "Blås" - vilket jag uppenbarligen klarade för det bubblade vatten varje gång jag gjorde det... Men inte mycket mer än så...
Nån fyllde på nåt i infarten o så sov jag en stund till tills nån kom o stoppade slangen i munnen på mig igen...
O så höll det på - ganska länge...

Vet ju sen tidigare att jag inte tycker om att vakna efter operation, narkosläkaren hade sagt - kanske något kaxigt att han skulle fixa det! Tji fick han...

Till slut sa nån att det var dags att åka upp till avdelningen igen, o började rulla iväg mig, trots att jag faktiskt inte öppnat ögonen...
Vi hann ungefär 3 meter innan de fick stanna för att jag började hulka... Blev parkerad i en korridor en stund med rekommendationen att jag skulle försöka öppna ögonen!
Lyckades få upp ena ögat så mycket att vi kunde fortsätta färden men sen somnade jag igen...

Vaknade av o till i ett par timmar av att det var så äckligt i halsen o att läpparna klibbat ihop, o så den där blåsflaskan som de stack in i munnen från o till - som ska trycka ut lungorna igen då de gasfyller hela buken o bröstkorgen under tiden de opererar...
Bad om vatten, fick typ ett långfinger till svar!
Började bli uppgiven så nästa gång jag vaknade sa jag att jag inte kunde andas av allt äckel i munnen - fick då en halv klunk att skölja munnen med - det var allt...
(Här någonstans började jag fundera på om det var ett sånt smart drag att operera sig, när man tydligen ska behöva känna sig som man svalt en sandlåda) 

Vid 18.30 var jag så pass vaken att jag kunde se mig omkring o känna hela kroppen igen - o kissnödig var jag...
Gick på toa, inget hände, satt en kvart o det enda som hände vaar att jag blev ännu mer kissnödig...

O sen började min o R2D2's realtion på riktigt, så fort jag kommit ut från toa, skulle den köras över magen på mig...
O i min blåsa fanns på tok för mycket urin... 630ml för att vara exakt... 
Såå - sjuksköterskorna hotade med kateter om jag inte spenderade typ varenda vaken minut med att försöka kissa...

O varje gång jag försökte så kom det iaf några droppar o efter varje gång - kom de med R2D2 o körde runt i magen på mig - med missnöjda miner...

Vid 19.30 var det dags att se om jag fick börja dricka något, genom att tömma mitt högra armveck på blod...
De tittade på blåmärket på vänsterarmen o skakade på huvudet åt provtagningen veckan innan.

Sen tog det en stund innan jag fick en tillbringare med vatten - LYCKA!
O smärtstillande, dels för magen o dels de jag normalt tar för nacken o kräkhämmande kom också med jämna mellanrum...

O så blåsflaskan, o R2D2 o sippande på vatten o sova omvartannat - typ så såg hela min måndagkväll ut fram till halv ett när nya prover skulle tas....
O vid denna provtagningen hade jag "bara" 410 ml i urinblåsan, så antingen fick jag fortsätta tills jag låg under 350 eller så var det kateter som gällde...

söndag 16 oktober 2011

7 timmar kvar tills bilen går!!!

Nu är det nära!
Har varit ett nervvrak idag o mått illa större delen av dagen...

Tack alla underbara vänner som hört av sig idag o gett mig lyckoönskningar - det hjälper att veta att det finns vänner att luta sig mot!

Har ju opererats tidigare - men då har det ju varit för att ta bort något som orsakat smärta, inte något som är livsförändrande...

Ligger i mitt gamla flickrum o kan inte riktigt slappna av...
Ska ju bo hos mamma första dygnet efter att jag kommit hem oxå - då de vill att jag har någon hos mig hela tiden....

Blir minst sagt spännande att se hur jag ska orka upp o duscha o äta min medicin o vara klar för att åka 06.10...
Men men - vi får se om jag hinner höra av mig igen imorgon bitti innan de kommer o målar svarta kryss på min mage!!!

fredag 14 oktober 2011

Heja vågen!

Som idag visade på 92.9 på morgonen...

Sista helgen nu då...

Sen är det måndag o dags för mig att sova i 45 graders vinkel i en mysko sjuksäng en stund...
Beräknad operationstid 1 timme o 8 minuter (snacka om att vara exakta i sina beräkningar)

Helgen ska spenderas med att packa, o att fixa fram lite papper som behövs om det skulle gå helt åt fanders...

Allt jag har tillfaller ju min dotter (o en pyttedel till maken då ) men jag behöver tydligen skriva ner det o att jag är vid mina sinnens fulla bruk... ( just det är ju diskuterbart även den bästa av dagar ).
Ska göra en fullmakt till min mamma också så hon får hämta ut mina mediciner efter att jag kommit hem.


O om dottern går med på det så är det ju faktiskt städdag i stallet igen o då kan vi följa med - annars skickar jag maken så han kan försöka bränna ner hagarna precis som vanligt...

Måste ju tvätta mjukisar också - ett par sköna, utan hård resår som jag kan glida omkring i på sjukan då man tydligen inte får ligga i sängen o uggla särskilt mycket alls...
O tofflor - funderar på om jag ska ta mina stor fårskinnstofflor eller om man ska hålla sig till typ foppa...

Aja - det ordnar sig nog!

torsdag 13 oktober 2011

Ska vi tro att det inte riktigt gick som sköterskan hade tänkt här??

1,5 dygn senare så kan jag med tvång - få ut armen i helt rakt läge...

onsdag 12 oktober 2011

T o m mina blodkärl börjar bli nervösa nu...

Fem droppar kom det första vändan, andra vändan fick hon gräva runt lite istället...

Gör min operation som första patient på måndag...

Antingen är det bra, för då har kirurgerna inte hunnit ledsna - eller så är det dåligt för att de är nyvakna...

måndag 10 oktober 2011

Börjar faktiskt bli lite nervös...

T- 7 dagar...
Vågen står på 94 o BMI:t står på 35,4...

Och nu börjar det kännas verkligt!

Rör mig mycket på viktop.se just nu - för att få så mycket info som möjligt om hur andra har det strax innan och efter operation.

Ska träffa narkosläkaren på onsdag o få berätta att jag är svårväckt som tusan o när jag väl vaknar brukar jag bli tok-aggressiv... (hoppas innerligt att det inte gör något)

Börjar dock känna av de ekonomiska delarna av det här - flytkosten är allt annat än billig, plus nikotinersättning o sånt...
Jag försöker hålla fokus på målet istället - men det här med kass ekonomi är banne mig tärande...


Jag VET ju att jag vill ha den här operationen - det var ju mitt initiativ, men nu börjar det kännas lite motigt.
Tankarna snurrar, o alla möjliga scenarion dyker upp...

S:t Göran har dock inte haft något dödsfall så det känns ju tryggt, o en väldigt liten felmarginal, 8% tror jag att det var - där man behövt gå in o öppna upp en gång till p g a läckage o dylikt.

Ser fördelarna med att äntligen bli lättare, dels för mitt högst personliga nöjes skull, dels rent hälsomässigt!
Att få orka mer - det är nog den största vinsten!
Att inte - med en dåres envishet köra på "bara-för-att" o sen må skit i kroppen i flera dagar efter...


Men idag är en skitdag - det känns tungt o jag funderar på om jag gör rätt...







söndag 9 oktober 2011

Kokar broccolisoppa som jag får äta efter operationen...

Kanske blev lite mycket men den är god...
Ska serveras med nymalen peppar...

O så kan man servera den med en bit vitlöksost i... (vattnas i munnen redan nu...)


Nu ska den bara svalna så jag kan hälla upp den i påsar om 1,5-2 dl o sen frysa in...

fredag 7 oktober 2011

Yeey Me!!

Fast seriöst så tror jag mer på att de satte dit den texten för att den smakar så grönjävligt ILLA!

Men lite pepp är alltid bra - oavsett vilken form den kommer i...

Note to self; just denna smakar som en sån där drink man får serverad i en kokosnöt i Thailand - fast avslagen o utan sprit....

Längtan

Imorse visade vågen på 94,6 - o nu börjar det kännas verkligt på nåt sätt...
Mitt BMI ligger helt plötsligt på 35,4! (Allt under 35 är inte sjuklig fetma - bara fetma... Undrar om jag fortfarande får göra operationen om jag fortsätter så här?)



O helt plötsligt känner jag en längtan - som jag inte upplevt på många, många år!

En längtan som faktiskt inte handlar om att få köpa nya, snygga kläder - utan som faktiskt handlar om att få ge bort/slänga/sälja mina gamla kläder!
I och för sig blir ju då resultatet att jag måste köpa nytt - men det handlar mer om att säga "adjö" till det som varit än att välkomna det nya...


Har ju varit tjock ganska länge o därmed samlat på mig en hel del...

O för att gå händelserna lite i förväg så rensade jag ut lite jeans ur garderoben idag...
Mest för att jag ändå inte tycker att jeans är bekvämt när magen väller ut över linningen, o för att jag förmodligen inte kommer behöva använda dem...

Det mest läskiga i situationen var väl det faktum att jag - tack vare min övervikt, hatar att prova saker i affären o därmed går på "mest troliga storlek"...
O sen satt de inte bra alls när jag kom hem o så kommer jag aldrig ihåg att byta eller lämna tillbaka - så de har blivit förpassade till en plats längst in i garderoben.

Så i min garderob fanns jeans, snygga jeans, med prislappar kvar på - för en hel del pengar...

Varför köper jag jeans när jag vet att jag ändå inte tycker om dem?

Är det någon slags förhoppning att om jag köper dem så kommer jag använda dem?

Nu är de i alla fall ute ur min garderob o på väg hem till mamma för provning!
Bättre det än att de ska ta upp plats hos mig...

torsdag 6 oktober 2011

Madde - dessa är helt ok o helt ok pris på just nu...

330ml för 15kr o

200 kcal
23,5 kolhydrater
6 g fett...
(det är dock räknat på 330ml o INTE på 100 som man normalt räknar med)

Finns i banan/apelsin, choklad o kaffe macchiato...

Det här är bland det vidrigaste jag någonsin smakat...

Allévo potatis & purjolök - tack, men nej tack!!!

Jag gillar Rusta just nu!!

De har extrapris på Allévo's färdiga shakes....

Ketos - o 95,6 på vågen

Jag har lite svårt för det namnet dock - tycker att det låter som en kusin till Keso eller nåt...
Men det är meningen att min kropp ska gå in i ketos, vilket jag tror att den är på väg att göra...

Ketos är när kroppen byter primär energikälla från kolhydrater till fett - typ det som LCHF:are gillar...
Kroppen sätter sig på "svält-mode" o tar av det som finns istället...
Framförallt fett som finns lagrat runt organen.

En "normal" keto-diet - som man ibland brukar göra inom träning o dylikt innefattar ett kolhydratsintag under 100g/dag - LCHF:arna gillar att ligga under 40g/dag.
Jag själv hamnar någonstans mitt emellan...

En normal keto-diet innehåller dock "kolhydrats-svullning" en gång i veckan...    I wish!

Jag syndar ju stenhårt men min mandarin, men utan den skulle jag nog ge upp det här o skita i operationen...

"Det är ju bara två veckor - det borde du ju klara" kanske ni tänker?

Ja - men i ärlighetens namn, OM jag nog borde ha "klarat" skulle jag väl inte se ut så här heller??
That's kind of the reason why I'm stuck in this in the first place...  :-(

Men i alla fall - jag tror att kroppen börjar ställa om sig.
Det sägs att ketos gör att man luktar aceton o få en andedräkt som påminner om en papegoja som dött i munnen på en...

Vet inte om jag skulle kalla det aceton men GOD DAMN vad det luktar avskyvärt när man kissar. 
O tro mig, jag var ganska frekvent kissare innan, men det här är bara löjligt - även för mig...
Fast det blir väl så när det enda man trycker i sig är i flytande form!


Man blir rätt konstig efter ett par dagar på flyt - jag känner ingen normal vuxen människa som blir glad av att få bajsa under normala omständigheter...
Men efter fyra dagar så börjar man ju fundera på om man någonsin får bajsa igen...

O till slut så...



onsdag 5 oktober 2011

Jag tror jag kreverar snart...

OM jag ska ha en chans att överleva detta så blir det nog fler av mina kära vänner smoothiesarna...

Riktigt goda båda två!


Härligt med lite personlig konkurs på köpet...

Nån som vill sponsra mig???



Dag 3 - bara 11 dagar kvar

Började morgonen med en kopp kaffe hemma, sen en kopp kaffe o Nutrilett chokladjox hos mamma... (är hundvakt nu på morgonen)
Kaffe med mjölk innehåller 15-25 kcal beroende på hur mycket mjölk man har i - så det blir väl typ min räddning...

Ska träffa sjuksköterskan o "sluta-röka-coachen" idag- får se vad hon tycker om mitt "återfall" till ciggaretterna...
Kanske kommer vi på något sätt att slippa det? Får väl köpa en sån där låtsas-cigg som man fyller med nikotin-ampuller.

Man känner sig förresten inte helt nyttig när man dricker choklad-jox till frukost - trots att det faktiskt ska vara nyttigt...


Vågen visade på 96,9 imorse - men jag har svårt att se hur jag skulle kunna tappat två kilo på två dagar...
Tror helt ärligt att vågen skojar med mig...

Måste dock ha tappat 5-6% av min inskrivningsvikt tills operationsdagen... Så det vore ju bra om vågen inte ljög...

tisdag 4 oktober 2011

Utan internet hemma

Kom hem - för att inse att varken teve, tele eller internet funkar...
Hejja Comahem!

Börjar tröttna på att framför allt internet försvinner så fort det blåser eller regnar...
Börjar tro att de satt kabeln i en trädtopp...

Men men, räknar på i min Shape Up-app o kostaterar att jag faktiskt håller mig långt under mina 880 kcal - det kanske inte heller är så bra?
Måste nog ringa o prata med läkaren om hur jag ska göra...

En mandarin innehåller 44 kcal/100g - då kan jag ju fylla upp med några sånna!!


Tuggar enormt mycket tuggummi nu - vilket gör att man har en hel del luft i magen...
Ni kan ju själva fundera ut konsekvenserna av detta...
Mycket kvinnligt - eller inte!

Dag 2 - flytande kost är banne mig svårt att göra god...

Testade Naturdiet's Wildberry till frukost idag - uach säger jag bara!
Smakade ungefär som man ätit yogurt, kräkts upp den o sen svalt den igen...
Ryser bara jag tänker på den...

Håller mig nog till den där Hunger Control eller möjligen den med choklad...


Testade förresten Allevo potatis/purjo till middag igår, den smakade så eländigt att jag fick krydda den o sen dricka genom ett sugrör för att slippa känna så mycket av smaken...
Men efter att ha provat Wildberry så tror jag att Potatis/purjo funkar bättre igen...

måndag 3 oktober 2011

Har tydligen ingen karaktär alls

Nä...

Räknar mina kalorier i en app som heter "Shape Up" - o det fanns plats för en mandarin...

Så nu bor en mandarin i min mage!

Man skulle ju kunna säga att jag är skitdålig på just det här - när jag inte ens klarar ett dygn på flytande.
Eller så skulle man kunna säga att jag syndar lite för veckorna efter operationen så får jag ju inte svälja något med bitar som kan skava i sömmarna...

Måste kolla upp det lite med läkaren, vad de säger om det, om jag håller mig innanför mina 880 kcal - jag tycker ju att det borde vara ok, men man vet ju aldrig.


Det gick ju såpass snabbt för mig - jag var på informationsmöte 12 september, blev kallad till läkaren 15 spetember o bokad operation 17 oktober.

Jag hade ju iskallt räknat med att det skulle gå ett halvår eller två  - som det gjort för alla andra som jag pratat med...

Men nu fick jag fyra dagar på mig att sluta röka (går ju sådär, men jag röker inga 30 cigg om dan o inte är de starka heller) - sen två veckor på flytande o sen op...

Är i och för sig väldigt tacksam att det går så fort, då hinner jag inte börja fundera - tänka "det är sista gången jag får svulla i chips, godis, whatever...", det är liksom bara att köra!

Stjäla frukt från dotterns skolkamrater

Japp - blev lite knäpp där ett tag när jag skulle hämta dottern o såg ett par tjejer som sprang omkring med en varsin mandarin i handen...
Hur i h-vete ska jag lyckas få in en mandarin i mina 880 kcal er dag utan att göra helt galet?

Börjar få dille faktiskt, efter drygt 15 timmar in - av TVÅ veckor... 

Måste undersöka det där noggrannare...


Tyvärr har rökningen tagit lite stryk av att gå på flytande kost - känner mig lite som när man var i tonåren o smygrökte faktiskt.

Men det jämnar nog ut sig så fort jag kommit överens med kroppen om att vi ska leva på flytande...

Som "tur" är röker jag ju Blend (rosa) fjälluft nu - för att inte synda alltför mycket...
Det är nog det närmaste till vattenånga som finns på marknaden...

Första dagen på flytande föda

Frukosten bestod av en Nutrilett Chokladdryck o en kopp kaffe...
Vågen mötte en med 98,7 blinkandes i ansiktet....
Suck - men det är ju därför jag gör det här så det är bara att se sanningen i vitögat...


Till lunch köpte jag en Nutrilett Hunger Control smoothie med smak av apelsin o persika - den var faktiskt över förväntan, men på tok för dyr för att kunna leva på 4 gånger om dagen.
25 kr styck är mycket för 330ml gucka i en tetra - gånger fyra så är vi uppe i 100 kr om dagen - gånger 14 dagar fram till op.

Hej fattig typ...

O så kaffe förståss - min enda räddning i detta är ju att jag får dricka kaffe!!

söndag 2 oktober 2011

Operationen

Går till ungefär så här;



De kopplar alltså bort magsäcken, o lämnar en liten, liten del längst upp kvar (den nya magsäcken) som kopplas ihop direkt med tunntarmen.
Den gamla magsäcken häftas ihop o lämnas kvar i magen, då överdelen av den "gamla" tunntarmen faktiskt kopplas in i den nya överdelen av tunntarmen igen (för att få magsaft o annat spännande).


Det som händer är ju att magsäcken blir mindre = mindre portioner och minskat näringsupptag i magsäcken.
Tarmen minskar i längd = minskat näringsupptag även där.

Baksidan av det hela är väl att man får äta vitaminer resten av livet, eftersom kroppen inte hinner suga i sig dessa ur maten på vägen ner.
O att snabba kolhydrater är knepiga då det inte finna någon nedre magmun som reglerar hur fort maten kommer ner i tarmen...


Men det kan jag ta - om jag kan få må bra igen, bli rörlig o ha energi!! 

Varför bad jag om en operation?

För att jag är lat o vill ha en snabb lösning...
Så kan man se det om man vill vara väldigt trångsynt - och oinformerad.

Jag väljer dock att se på det som det hjälpmedel det faktiskt är - med allt vad det innebär!
Det är trots allt ett livslångt beslut till förändring, en förändring jag uppenbart behöver.


Skälen är som sagt många - men jag kan försöka bena ut det hela lite...

  • Jag har i dagsläget ett BMI på 36,9 (allt över 35 räknas som sjuklig fetma)
  • Med det BMI:t följer en vikt som är ca 35-40kg för mycket...
  • Jag orkar absolut ingenting längre (en gång i tiden var jag en mycket aktiv människa o trivdes med det)
  • Jag har ont i knän o rygg (o även många andra ställen, men där är det lite oklart om det är bilolyckan eller övervikten - eller en kombination av dem båda som skapar problemen)
  • Benen domnar bort om jag sitter på knä och jag påminner lite om en elefant när jag flygit en längre stund då ben o fötter samlar på sig vatten i enorma mängder
  • Vi har diabetes i släkten och om man som jag med lätthet skulle kunna leva på socker - så är det en dålig kombination.

Sen har vi mycket av det personliga:
  • Den där tjockisen i spegeln varje morgon hånar mig - hon har mitt ansikte o mina ögon men vem hon är vet jag inte...
  • Att vara förpassad till "tjockis-avdelningarna" i klädaffärerna, där allt är tant-rutigt och storblommigt kanske passar just tanter - men jag är 30 - inte 65!!!
  • Man är inte så sugen på att gå ut med vänner när man vet att om man väl börjar skaka rumpa - så slutar den inte skaka förrän en vecka senare...
  • Det är svårt att känna sig vacker när allt nedanför munnen påminner om en barbapappa till formen...
  • Att aldrig kunna ha kjol eller korta shorts för att låren gnuggas mot varandra o ger en skavsår - gör att åka till Thailand 2 gånger om året - till en väldigt "påklädd" historia...
  • Att i Thailand behöva rulla över på sidan som en grillad kyckling för att få lite solbränna runt om - gör att man knappast känner sig snygg eller njuter av en stund i solen...
  • Att alltid vara förpassad till svarta eller vita toppar för att man svettas en hel del som överviktig - gör att man inte precis har någon extravagant garderob...
Listan kan göras lång - men framför allt gör jag det för MIN skull, för att JAG vill känna mig tillfreds med min kropp igen!

Blir jag lycklig av att vara smalare?
Skulle inte tro det, men att vara smalare betyder också att jag kan göra de saker som kräver mer fysiskt ansträngning, o det gillar jag ju...

Så i långa loppet kanske jag blir lyckligare, men inte på grund av att jag blir smalare, utan det viktnedgången för med sig!

Bye bye tjockis

Såå - nu är jag tillbaka i bloggvärlden - åtminstone för ett tag! Vi får se hur det blir längre fram, om jag orkar hålla på.

Tänkte använda mig av denna för att dela med mig av min erfarenheter innan och efter Gastric Bypass-operationen som jag skall göra om två veckor!

Skälen till att jag bad om att få göra en operation är många - och en del mer personliga än andra men jag tar upp en del av dem strax.

Jag ser fram emot operationen, eller nja - inte själva operationen, utan det som blir resultatet av den och jag är innerligt tacksam för att jag fick chansen.