Mitt BMI ligger helt plötsligt på 35,4! (Allt under 35 är inte sjuklig fetma - bara fetma... Undrar om jag fortfarande får göra operationen om jag fortsätter så här?)
O helt plötsligt känner jag en längtan - som jag inte upplevt på många, många år!
En längtan som faktiskt inte handlar om att få köpa nya, snygga kläder - utan som faktiskt handlar om att få ge bort/slänga/sälja mina gamla kläder!
I och för sig blir ju då resultatet att jag måste köpa nytt - men det handlar mer om att säga "adjö" till det som varit än att välkomna det nya...
Har ju varit tjock ganska länge o därmed samlat på mig en hel del...
O för att gå händelserna lite i förväg så rensade jag ut lite jeans ur garderoben idag...
Mest för att jag ändå inte tycker att jeans är bekvämt när magen väller ut över linningen, o för att jag förmodligen inte kommer behöva använda dem...
Det mest läskiga i situationen var väl det faktum att jag - tack vare min övervikt, hatar att prova saker i affären o därmed går på "mest troliga storlek"...
O sen satt de inte bra alls när jag kom hem o så kommer jag aldrig ihåg att byta eller lämna tillbaka - så de har blivit förpassade till en plats längst in i garderoben.
Så i min garderob fanns jeans, snygga jeans, med prislappar kvar på - för en hel del pengar...
Varför köper jag jeans när jag vet att jag ändå inte tycker om dem?
Är det någon slags förhoppning att om jag köper dem så kommer jag använda dem?
Nu är de i alla fall ute ur min garderob o på väg hem till mamma för provning!
Bättre det än att de ska ta upp plats hos mig...
Härligt, snart har du fått bort de där 5-6% som du skulle :)
SvaraRadera